Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alma hoppades att han skulle skära till balskorna.
Efter en stund smög hon sig sakta ut och såg genom
den lilla glasrutan på dörren. Ingen fanns i verkstaden
mer än den unge mästaren, men i stället för det hvita
atlas Alma hoppades få se i hans händer, föll hennes
blick på en uppslagen bok med svarta blad och röda
bokstäfver, på hvilka hennes man oaflåtligt stirrade
utan att vända om bladet.
Häpen vek hon tillbaka. »Han, min annars så redlige
Ernst, var det som stal den osaliga boken från
spåkvinnan!» hviskade hon, utbristande i tårar. Ernst vände sig
på stolen, och förskräckt skyndade hon åter till sitt arbete.
Hon grubblade hela dagen på medel att rycka
honom ur den farliga drömvärld, hvari han lefde; hon
sökte i hans gömmor efter den hemlighetsfulla boken.
Hon fann hvarken den eller något råd mot mannens
ständiga dagdrifveri och de allt mer och mer hopande
bekymmerna i form af räkningar och hot om
lagsökningar, hvilket senare Ernst plägade besvara med ett
förnämt leende, samt löftet att med det allra snaraste
gälda sin skuld.
Då kvällen kom, lade hon atlas, foder, måttet och
allt annat tillbehör till tre par balskor i en liten korg
och gick till en af Lunds gesäller, som arbetade på
styck för denne. Alma bad honom, Tallkvists forne
kamrat, göra skorna färdiga till den utsatta tiden. »Jag
har, utan att först fråga min man, mottagit
beställningen; våra gesäller äro jämnt ute och supa, Ernst
hinner ej med allt, var därför så innerligt snäll och
hjälp mig ur denna förlägenhet», bad Alma med
gråten i halsen, då hon märkte arbetarens mörka min.
»Jo, jag skall göra frun den tjänsten», svarade
han med deltagande», men frun kan med allt sitt
sträfvande ändå ej hålla ihop affärerna. Finge jag ge ett
råd, så vore det, att Tallkvist skulle sälja lager och
allt, för att betala sina skulder och så taga sig plats
igen hos vår hederlige mästare. Tallkvist har för svag
underbyggnad, frun, för att kunna bära en lycka, som
faller så där ner i planeten. Men gråt nu ej, lilla fru,
jag menar er väl och råder henne att så fort som
möjligt själf tala vid Lund och hans rara hustru».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
