Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alma kunde blott svara med en handtryckning;
gråtande skyndade hon sig ut.
Kvällen var tämligen mörk; Alma fällde ned
hattslöjan för det förgråtna ansiktet och beslöt att gå en
tur i staden, för att kunna i ett mindre upprördt
tillstånd möta sin man i hemmet.
Utan något bestämdt mål för sin vandring, vek
hon af på närmaste gata, hvilken förde förbi
kyrkogården, hvars mur denne vår blef ersatt med gallerverk,
hvilket arbete ännu ej framskridit så långt, att
kyrkogården kunde stängas om nätterna.
Vid denna tid på kvällen brukade der sällan vara
någon människa. Alma gick derför dit in för att i ro
få öfvertänka det råd, hon erhållit af den redlige
arbetaren. Hon vek, af gammal vana, in på en sidogång,
vid hvilken hennes föräldrars grafställe var beläget;
här var henne allt så bekant, att hon ej kände den
ringaste fruktan vid att ensam i mörkret befinna sig
bland idelfgrafvar. Hon spratt dock häftigt till, när
hon på afstånd märkte att någon rörde sig vid den
minnesvård, som var rest på hennes fars hvilställe,
och ljudet af halfhögt uttalade ord nådde hennes öra.
Hon stannade; rösten föreföll henne bekant. Nu gick
hon närmare.
»Det är för er dotters skull jag besvärar eder, det
är hennes framtida lycka det gäller. — Här lägger jag
en lapp med siffror; sätt blott ett märke under den
siffra, som härnäst vinner[1]; i morgon, före solens
uppgång, kommer jag och hämtar svaret», ljöd det borta
vid grafven.
Almas knän sviktade; hon hade igenkänt sin mans
stämma. Hade då hans olyckliga förvillelse slutligen
fört honom därhän att han hoppades kunna störa de
aflidnes ro och få andars hjälp till sitt lotterispel.
Hennes första känsla bjöd henne att springa fram och
rycka honom från grafven, den han vanhelgade genom
sin förmätna begäran, men eftertanken varnade henne
för detta steg, som djupt skulle förödmjuka den
olycklige, utan att han därigenom bringades till insikt af
det syndiga och dåraktiga i sitt förehafvande. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
