Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupast insnärjt din man, ha hopp om att en liten ängel
skall återföra honom till det rätta och sanna. Du får
ej anse ditt hopp om att blifva mor som en olycka,
utan som den största glädje!»
»Ja, men att se ett stackars barn lida nöd ...»
»Så, så, det är ännu ej kommet!» lugnade henne
gumman. »Nu skola vi kalla in far och så dricka vi
kaffe; det klarar tankarne. — Värst synes det mig
vara, att Ernst nu vill göra den där lilla resan, blott
för att kunna vara ute under nästa torsdagsnatt. — Han
måste på något sätt hindras från sitt lika gudlösa som
dåraktiga förehafvande, och känner jag far rätt, så
hittar han nog på råd».
Fru Lund misstog sig ej, far visste råd, och ehuru
hans hustru vid slutad rådplägning skrattande
förklarade, att det hela smakade starkt af fars gamla
pojkstreck och var den värsta komedi, hon varit med om,
så rådde hon dock till utförande af den samma.
»Sådant läder, skall sådan smörja ha!» sade
mäster. »Passa nu bara på, Alma, sin andel i pjäsen, så
skall det nog gå bra. — Men det säger jag förut, att
der blir troligen ej ett öre öfver till er, då boet blir
såldt. Jag har gjort ett öfverslag af edra skulder och
de belöpa sig till något öfver tusen riksdaler, och vid
en auktion af denna art får man nöja sig om sakerna
gå upp till halfva värdet».
»Kan Ernst bara åter bli förnuftig, så skola vi nog
arbeta oss ur vår själfförvållade fattigdom», svarade Alma.
Detta aftalades på måndagseftermiddagen, och
påföljande torsdagsmorgon företog Ernst, i ett uppgifvet
ärende, en resa till en större by, belägen ett par mil
från staden; han trodde sig åter kunna vara hemma
fram på morgonen, sade han.
Vid midnattstid kommo tvänne män ut från Lunds
hus och togo vägen åt kyrkan. »Ryt duktigt till, då du
hugger honom, så blir han skrämd och låter oss beskedligt
draga af med honom. Jag vågar ej öppna munnen af
fruktan att han skall känna mig på rösten; ansiktet känner
han ej, men dig har han ju aldrig hört eller sett».
»Nej! Men bror Lund, om den verklige polisen
skulle komma och falla oss i handtverket».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
