Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindes ingenting klart, utom det att han hade en stackars
ung hustru, som han gjort olycklig genom sina dårskaper.
Sakta smög han sig in i förstugan och trefvade
på förmaksdörren; denna öppnades af en obekant herre,
som artigt frågade hvem han sökte.
»Min hustru», svarade Ernst högst beklämd.
»Då söker ni henne på orätt ställe», svarade
främlingen småleende. »Här bor jag; genom skomakaremästare
Lund har jag nämligen fått hyra denna lägenhet på
några veckor».
Ernst hörde ej slutet af förklaringen, han störtade
ut för att få reda på sin hustru; allt annat hade han
glömt för den fruktan, som nu bemäktigade sig honom.
Hos den gamle mästaren voro ljusen släckta. Han
knackade på, ingen hörde honom där inne.
»Porten står öppen och ljus synes i ett fönster
inne på gården», upplyste en karl som gick förbi.
Rösten ljöd bekant, men Ernst brydde sig ej om
mer än en stämma, sin hustrus. Han skyndade sig in
genom porten och bort till en sidobyggnad, som bebotts
af Lunds numera aflidna syster.
Dörren stod öppen och Ernst inträdde i ett litet
rum, där en ung kvinna stod och strök.
»Alma, ändtligen finner jag dig!» ropade han.
»Du här, Ernst!» svarade hon kallt, utan att släppa
strykjärnet. »Hur fick du veta hvarthän jag flyttat?»
»Flyttat?» »Du är då ej mer i vårt hem?»
stammade han.
»Detta är mitt hem», svarade hon, läggande ett nytt
lod i strykjärnet. »Det andra är dina fordringsägares».
Han sjönk ned på en stol. Alma strök flitigt på
en underkjol. »Vill du ej längre bo tillsammans med
mig?» frampustade han.
»Det är bäst för dig att slippa bekymmer om mig och
— och barnet — och jag vill ej se det fara illa, därför ...»
»Alma!» ropade han uppspringande, »du tror ej,
att jag förmår försörja er båda?»
»Nej, hur skulle det gå till?» afbröt hon.
»Jag skall arbeta som en slaf».
»Du har ingen verkstad längre; allt går till
kreditorerna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
