- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
20

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Presten och zigenerskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Snart blef sångerskan synlig vid en krökning af vägen.
Men hennes åsyn tycktes utöfva ett märkligt inflytande
på den vördige prestmannen. Med rynkade ögonbryn
och de kantiga dragen blossande af vrede påskyndade
han hästen med ett par kraftiga rapp och stannade med
käppen i högsta hugg framför kvinnan, som dock icke
alls tycktes frukta för sammanstötningen.

»Så har jag då ändtligen träffat dig, Pus-Else, och
nu ska’ vi talas vid», röt han. »Mig skall du inte slänga
i gödselhålan, som du gjorde med kyrkostöten, när jag
skickat honom att kalla dig inför mig. Tvi dig,
trollpacka! Går du inte omkring i bygden och förgör folk
och kreatur, och har du inte förskrifvit din själ till den
lede fanen? Jag har ju själf sett reversen, som du skrifvit
med ditt eget blod och stuckit i nyckelhålet på Gryts
kyrkodörr. Och din son Sven har ju slagit sig ihop
med skarnsmän och mandråpare och håller till i skogarne,
hör jag. Men finnes här ännu lag och rätt i landet, så
skall du lida hvad dina synder förtjänt hafva, skulle jag
så själf nödgas taga dig vid håret och draga dig fram
för domaren. Tvi dig, trollkona!»

Pus-Else, en något öfver 40-årig kvinna med hög,
karlaktig figur och korpsvart hår, som i långa stripor föll
ned öfver den trasiga manströja hon bar och hvilken föga
harmonierade med en eldröd kort kjol, som visade spår
af de trasgranna prydnader, hvarmed zigenarkvinnor i alla
tider älskat att utpynta sig, syntes allt annat än förkrossad
af prestens straffpredikan. Tvärtom krusades hennes
läppar af ett hånlöje och de svarta ögonen blixtrade af
elakhet, då hon utan spår till fruktan genmälde:

»Hvarför skulle inte jag ha lof att lefva på folkets
vidskepelse och enfald, så väl som svartrockarne? Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free