- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
30

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 3. I lönkammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Bed slottsfogden genast komma hit upp», befallde
hon, och fortsatte vändande sig till sin gäst:

»Så skall jag då göra edert ord till sanning, ty så
vidt som mitt folk kan uppspåra henne, så skall
Pus-Else sofva i tornet i natt.»

»Det gläder mig, nådig fru, att I hafven fattat ett
sådant beslut, ty denna trollkona har länge varit en
skamfläck för ert gods. Och — mån I, nådiga fru, icke illa
upptaga denna min af redligt nit och tillgifvenhet för ert
hus förestafvade anmärkning — det synes mig som om I
allt för länge hade visat tålmodighet och öfverseende emot
en så slät person som denna illa beryktade zigenerska.»

»Där hafven I rätt, fader Maglow, ty visserligen har
jag mot henne öfvat stort, ja alltför stort öfverseende, en
mildhet, för hvilken jag skördat ringa tack, men icke har
det varit för hennes egen skull, denna usla trollkona,
utan för hennes aflidne mans. Jörgen Puse var åt min
make, Sten Reedtz, en trogen tjänare och pålitlig soldat,
som till och med under kriget 1644 en gång frälst hans
lif med stor fara för sitt eget. Därför har jag lofvat min
make att änkan och hennes vanartige son skulle få en
säker tillflyktsort här, sedan hon gjort sig så illa känd
på Herbygård, att hon måste rymma öfver till Skåne för
att icke bli ihjälslagen af folket. Men nu är mitt
tålamod slut, och för öfrigt äro tiderna så osäkra, att det
är bättre att ha en stingande orm inom lås och bom än
lös och ledig i skogarne. Må hon skylla sig själf och
sina onda gärningar att jag icke längre kan låta hennes
afdöde mans minne utgöra hennes beskärm.»

Nu öppnades dörren till lönkammaren och in trädde
med en höfvisk hälsning gårdens högt betrodde
slottsfogde, den gamle Lars Ryding, en af veteranerna från
trettioåriga kriget. Det var en undersätsig, kraftfullt byggd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free