Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 3. I lönkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittnen, och jag behöfver väl ej försäkra eder om allt
det deltagande och hjälp, som står i min förmåga att
gifva», yttrade fru Maren vänligt och gaf den tydligen
något tveksamme prestmannen en uppmuntrande blick.
»Som ni väl vet, nådiga fru», fortsatte Maglow,
»har min anspråkslösa vagga stått inom ert gods,
nämligen i Gryt, efter hvars gamla benämning, Magleby, jag
tagit mitt namn. Min fader var under många år en högt
värderade trotjänare i Billesläkten, som den tiden
innehade Wanås. Det hemman under Wanås, som han i
många år brukade, hade han på så billiga villkor och
åtnjöt dessutom ett så godt understöd från gården, att
ekonomien var ganska god, och då jag vid tidiga år
visade lust och fallenhet för boken, blef jag med särskildt
understöd af fru Elisabeth Bille, salig Sivert Becks
efterlefverska, satt i skola för att studera till prest. Redan
år 1636, d. v. s. vid fyllda sexton år, kom jag som
student till Köpenhamns universitet. Då jag två år senare
under sommaren besökte barndomshemmet, skedde mig
en stor och kär öfverraskning. Jag hade hittills varit
den yngste af fyra bröder, men liksom Sara blef min
moder fruktsam i sin ålders höst och skänkte mig en
broder, som var 18 år yngre än jag själf. Jag förde den
lille, knubbige pilten till dopet och uppkallade honom
efter en af mina bästa vänner och studiekamrater Severin
samt föresatte mig att särskildt taga mig an honom och
uppfostra honom till en Herrans tjenare, liksom jag själf
traktade efter att blifva.
»Och Gud understödde min broderliga välmening.
Pilten växte upp till en både kroppsligen och andligen
rikt begåfvad yngling — i båda dessa afseenden, det
erkänner jag utan skrymtan eller afund, mig vida
öfverlägsen. Ja, ni har ju själf, nådiga fru, hört Severin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
