- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
41

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 3. I lönkammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därute på vilse stig bland skarnsfolk och simulanter ha
i grund lärt sig förställningens konst, ty på honom kunde
jag intet märka utan det som ärbart var. Men hon, den
enkla landtflickan, var ej mäktig samma förställning. Hos
henne flammade åter den gamla kärleken upp, det sågo
både jag och min hustru. Och därför beslutade vi att
sända henne bort till släktingar. Troligen var det detta
beslut som påskyndade katastrofen. När sol gick upp
öfver den dag, då jag skulle ha fört den förvillade flickan
till en släkting och aktad ämbetsbroder, voro både Lisbeth
och Severin borta — spårlöst försvunna.»

Kyrkoherden torkade svetten ur pannan och fortsatte
sin synbarligen mycket påkostande berättelse.

»Nu hade skandalen skett. Mitt enkla herdetjäll
hade blifvit till en visa för hela landet, ty min styfdotter
hade ju rymt med sin farbror. Ja, ni mins nog denna
svåra tid, nådiga fru, och jag skall aldrig glömma den
godhet ni då visade en af olyckan förkrossad man.»

»Och ni lyckades aldrig uppspåra flyktingarne?»
frågade fru Maren.

»Aldrig! — Troligen hade de medhjälpare i sin flykt
och jag hyser däruti starka misstankar mot Pus-Else.
Hon hade nyss kommit hit till Wanås vid min brors
sista återkomst, och de voro, efter hvad jag sedan fått
veta, bekanta. Gud vet hvar de förut under hans
äfventyrliga lif träffats. Hon hade varit synlig i Qviinge
aftonen före flykten, och det är min tro, att hon därvid
varit dem behjälplig.»

»Ni blef ju också bestulen!»

»Ja, samma natt försvunno 400 blanka silfverdalrar,
som tillhörde kyrkan och förvarades i ett järnbeslaget
skrin i prestgården. Skrinet fanns på morgonen
uppbrutet i trädgården.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free