Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 4. Den falske ridefogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hvitögat otaliga gånger redan under Carl X Gustafs
segerrika fanor, och att truppen ej heller sparat sig under
det gångna krigsåret, därom vittnade månget ganska färskt
ärr, mången buckla i bröstharnesket och för öfrigt den
slitna, allt annat än paradmässiga munderingen.
Främst — ett par hundra steg före den öfriga truppen
— red såsom »blänkare» med spända karbiner gamle
gefrejter Svensson och två man, den förre en verklig typ
för en svensk veteran af det kärnfriska slaget — vi skola
senare göra hans bekantskap —, och på den oaflåtliga
uppmärksamhet, hvarmed han och hans kamrater
granskade hvarje buske vid vägen, märktes nog att man,
fastän midt på ljusa dagen och i ganska stark trupp,
icke ansåg vaksamhet öfverflödig.
Man visste ju att starka snapphaneband höllo till i
skogarne, och större trupper än denna hade blifvit
öfverraskade och svårt decimerade af dessa säkra skogsskyttar,
hvilka träffade sitt mål utan att själfva synas. Förra
året hade en af Carl XI:s egna drabanter på sådant sätt
blifvit skjuten vid Fagerhult midt bland en större trupp.
I spetsen för själfva hufvudtruppen redo tvenne män,
af hvilka den äldre var riksrådet och riksjägmästaren
Ebbe Ulfeld, en man som, ehuru infödd skåning och som
sådan till börden dansk och därtill gift med en dotter af
danske konungen Christian IV i hans morganatiska
äktenskap med Christina Munk, redan 1652 öfvergått i svensk
tjenst och vunnit stor gunst ej mindre af Carl X Gustaf
än hos Carl XI. Och i olikhet med sin släkting och
svåger, den bekante riksförrädaren Corfitz Ulfeld, hade
han också städse gjort sig förtjänt däraf genom
trofasthet och nitisk tjenst åt den svenska kronan. Efter
freden i Roeskilde blef han befälhafvare för den skånska
milisen och utnämndes 1661 till generallöjtnant i svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
