- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
64

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6. »Göingehöfdingen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stuga ifrigt sysselsatt att i en säck nedpacka det
viktigaste och lättast transportabla af sina enkla
tillhörigheter. Han hade nämligen fått befallning att flytta in
på slottet, bland hvars fåtaliga besättning hans aldrig
felande bössa och rika erfarenhet voro af allt för högt
värde för att lämnas utanför i en tid, då man när som
helst kunde vänta ett anfall af de vilda snapphanarne.
Men på det vresiga brummande, hvarmed Måns
beledsagade sitt arbete, märktes att han icke tyckte om
flyttningen. Visst kunde han, så länge fred rådde, gå hem
och se om torpet, då det föll sig så, men han hade blifvit
allt för van vid det ensliga lifvet i skogen för att rätt
kunna trifvas inom borgens trånga murar.

Men att å andra sidan visa sig genstörtig mot fru
Marens bestämda bud, däråt hade han aldrig egnat en
tanke. Därtill var han en allt för trogen tjänare och för
djupt fäst vid sin härskarinna.

Tusse följde arbetet med en viss förvåning i sina kloka
ögon, men plötsligt spetsade han öronen och morrade.

»Hvad nu, Tusse, hör du någon komma?» mumlade
Måns och lyssnade. Ja, nu hörde han tunga, men
försiktiga steg där ute, och någon, tydligen en obekant,
famlade på dörren. Tusse gaf till ett ljudligt skall, men
nedtystades af sin herre, som hastigt sköt säcken in
under bordet och grep sin bössa. I dessa tider kunde
hvarje främling vara en fiende och Måns var ingalunda
den, som läte vapenlös öfverraska sig. Hastigt hade han
inpassat skrufnyckeln i hjulbössan, och man hörde det
surrande ljudet af dess fjäder, då den drogs upp. Den
som stod där utanför hörde nog också detta ljud och
förstod varningen.

Men helt lugnt öppnades dörren och böjande sin
höga kämpagestalt i den låga öppningen inträdde den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free