- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
69

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6. »Göingehöfdingen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sven Pålsson gjorde en otålig rörelse, men Måns
fortsatte:

»Ej häller likar mig väl att slå vapenbrödraskap
med de friskyttar, som nu husera i skogarne här, så
landsmän de än äro. Mellan dem och de friskaror, som
under ditt befäl gjorde svensken afbräck på Seland, och
hvilka jag tillhörde, råder en ganska stor olikhet. Vi
voro bondens hjälpare, försvarare och hämnare, då han
förtrycktes och plågades af de svenske soldaterna. Men
hvad äro desse? Den fredliga befolkningen här, som
utplundras af än svenska, än danska partier, är dock
räddare för de s. k. snapphanarne än för soldaterna. Som
röfvare och rånsmän fara de fram mot värnlös man,
kvinnor och barn, och den sista matbiten, den sista slanten,
som bonden gömt undan för soldaterna, stjäles af
snapphanarne. Och hvad är det för folk, som sluter sig till
dem? Så vidt jag känner och hvad denna orten angår,
så är det inga andra än skarnsfolk och skojare, sådana
som Sven Puse och hans trollkona till mor. Bland det
folket passar inte jag och, den sanningen må ni höra af
en som känner både er och dem, icke häller ni, Sven
Göing. Detta är mitt svar och därvid blir jag.»

Säkert hade icke Måns Skytt på år och dag hållit
ett så långt tal. Också torkade han svetten ur pannan
och satte sig ned med en uppsyn såsom dens, hvilken
uppfyllt en tung plikt.

Göingehöfdingen kände sig synbart besviken i en af
sina käraste förhoppningar, och det dröjde en god stund
innan han återknöt samtalets tråd. Slutligen sade han:

»Icke hade jag väntat det svaret af en gammal
stridskamrat, som fordom varit lika så god dansk som jag,
och hvars hjälp jag så väl hade behöft i det tunga värf,
som blifvit mig pålagdt. Men fullväl inser jag att här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free