- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
74

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Vid jätteeken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utseende och klädedräkt betydligt skilde sig från de andra.
Det var en knappast 40-årig man, som säkerligen i yngre
dagar sett ovanligt bra ut och ännu, trots de allt för
tydliga spåren af ett utsväfvande lif och stormiga öden,
synbarligen att döma af det vårdade skägget å la Gustaf
Adolf och den för en skogsströfvare ovanligt snygga
dräkten, något midt emellan landsknekt och vandrande
student, lade an på att räknas som gentleman. Det låg
ock öfver de något pussiga dragen ett uttryck af käckhet
och godt lynne. Det var den gamle studenten,
»flagranten» och legosoldaten Severin, kyrkoherden Maglows
förolyckade broder och snapphanebandets anförare. Han
bar en dyrbar värja, som påtagligen tillhört någon högre
officer, och i bältet af gult hjortläder sutto instuckna ett
par pistoler med konstnärliga inläggningar på kolfvarne.

Det hela var en figur som skulle gjort sig bättre på
en teater än i detta allt annat än eleganta sällskap.

Men trots sin skrytsamma äfventyrareelegans egde
dock Severin vissa mera solida egenskaper, som gjort det
möjligt för honom att uppnå och bibehålla en anförares
ställning, och däribland i främsta rummet en hänsynslös
tapperhet, som icke skydde någon fara, och ett mycket
godt hufvud. Under hvarje skifte af sitt lif var och
förblef han dock den lättsinnige, men godlynte studenten.
Hans onda genius, åtminstone under det nuvarande skedet
af hans stormiga lif, satt vid hans sida — det var
Pus-Else. Hon underhöll honom med ett hviskande samtal,
af hvars spridda ord tycktes framgå, att hon försökte
uppreta honom mot den nya makt, som på sista tiden
inträngt i den krets, där hon förut varit så godt som
allrådande — Göingehöfdingen.

En annan person, en helt ung man, som nära paret
vid eken stod lutad mot sitt gevär, skilde sig ock rätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free