- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
81

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Ett bakhåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snapphanar. Sven Puse hade varit slottsknekt, fast han för
tjufnad och oordentlighet blifvit afskedad för ett par år
sedan. Han visste således mycket väl huru han skulle
skicka sig som sådan.

Riksrådet bröt brefvet och hans uppsyn mörknade
under läsningen.

»Det ser ut», sade han, »som om desserten på vår lilla
anrättning väntade oss på Wanås, men den kan bli
hårdsmält nog för en eller annan. Snapphanarne angripa
Wanås’ borg och fru Maren anhåller om ögonblicklig
undsättning. Hon tyckes själf ha tagit sig det så när,
att hon måst låta sin systerdotter skrifva brefvet. Till
häst, mina herrar!»

Därpå höll han ett kort förhör med budbäraren. Sven
Puse ljög med vana och säkerhet. En stormning var
afslagen, då han med stor möda och lifsfara lyckades smyga
sig igenom snapphanarnes ställning, och en ny
förbereddes. Borgfogden Lars Ryding vore lifsfarligt sårad.

Under allt detta rådde en väldig uppståndelse på
Hanaskogs gård. Trumpeten smattrade och ryttarne
störtade om hvarandra, somliga från nyss sökta bäddar,
andra direkt från kannor och krus. Men på förunderligt
kort tid voro hästarne sadlade och truppen uppsutten,
och så bar det i väg i skarpaste traf i den milda, men
ganska dunkla sommarnatten. Invånarne i Qviinge by,
genom hvilken ridten gick med hvinande fart, reste sig
förfärade i sina sängar och lyssnade med bäfvan till de
dånande hofslagen.

Framåt Vesterlöfs by saktades ridten, ty här
slingrade sig vägen fram genom skogig mark, och man måste
se sig för så godt det tilltagande mörkret tillät.
Förtruppen var nu starkare än hvad på dagen ansetts nödigt.
Den utgjordes af tjugu man under befäl af cornetten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free