- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
86

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Ett bakhåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och cornetten Stålhammar hade ju haft honom i sina
händer.

Men ännu värre var att fru Marens egen ridefogde,
som riksrådet också kände, icke blott varit med bland
snapphanarne utan synbarligen till och med såsom deras
anförare ledt striden. Många hade känt igen honom.
Det var ju ännu icke ett dygn sedan han sällskapat med
truppen och fört bref från riksrådet till fru Maren. Och
den senares nattlige budbärare, slottsknekten! Han hade
på ett hemlighetsfullt sätt försvunnit under det
förtruppens befälhafvare rekognoscerade bron, men flera
försäkrade att de senare sett honom på snapphanarnes sida
i striden.

Hade upprorsmännen anhängare bland fru Marens
gäster och egna tjänare, och så hade ju visat sig, så i
hvems hand befunne sig borgen nu? Och vore fru Maren
själf att lita på? Se där frågor, som lifligt upprörde
riksrådet Ulfeld, och om hvilka han ville rådgöra med
officerarne.

Efter en kort öfverläggning beslöts att utsända flera
patruller, som skulle rekognoscera ställningen vid borgen,
och att afvakta deras återkomst på den plats, där truppen
nu befann sig.

Medan öfverläggningen pågår, begifva vi oss
emellertid till Wanås och gå därvid något tillbaka i tiden.

Lugn och fridfull låg den gamla borgen i
sommarnattens dunkel. Allt var stilla och tyst, endast
grodornas kväkande i kärret och en ugglas skrik störde då
och då den landtliga ron. Borgen hade dock icke helt
och hållet slumrat in. Både uppe i tornet och bakom
palissaderna skymtade man enstaka vakter. Tiderna voro
sådana, att slottsfogden ansett nödigt flerdubbla den
vanliga vakthållningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free