Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 9. Ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var så hennes sätt att ådagalägga sin
gästvänlighet.
Då Jesper fick höra hvad frågan gällde, tycktes han
däremot bli allt annat än förtjust öfver besöket och stora
svettdroppar sipprade fram på hans väderbitna panna.
Men enkelt och utan försök att ställa sig själf i bättre
dager än sanningen bjöd, berättade han hur denna
färd gått till. Med undvikande af Jespers något
långrandiga omständlighet, skola vi i korthet sammanfatta
hans ord.
Under färden till det svenska lägret hade han i
Färlöfs by kommit i sällskap med en annan vägfarande,
honom alldeles obekant, men en förbåldt hygglig karl,
som sade sig vara kreaturshandlare från Halland och på
väg till svenska lägret för affärer. De följdes åt tills de
kommo till en krog, kallad Ringelikors, där en svensk
fältvakt låg, af hvilken Jesper mot uppvisande af sitt
intyg från fru Maren, att han vore i rätter ärende stadd,
skulle erhålla passersedel för att komma in i svenska
lägret. Af en händelse dröjde det något länge innan
Jesper blef expedierad af den svenska vaktbefälhafvaren,
och under tiden bjöd kreaturshandlaren på förtäring.
Men själfva hin måtte ha varit i ölet, menade Jesper, ty
då omsider passersedeln erhölls, kände han sig så
knäsvag och yr i hufvudet, att han med tacksamhet emottog
kreaturshandlarens erbjudande att mot erhållande af
passersedeln uträtta Jespers ärende. Därefter somnade Jesper.
Då han slutligen vaknade, blef han helt belåten öfver att
se kreaturshandlaren återkommen. Denne försäkrade sig
ha personligen framlämnat brefvet till riksrådet Ulfeld,
men därvid erhållit det svar, att riksrådet skulle skrifva
till fru Maren senare, då han träffat konung Carl, och
sända brefvet med särskildt bud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
