- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
103

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 10. Jöns Hornsked

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i en sådan liten fattig stuga, ty de kopparkärl, som icke
röfvats af soldater eller snapphanar, voro den tiden
vanligen nedgräfda jämte husets andra förnämsta
värdeföremål. Men Jöns Hornskeds stuga låg för väl gömd för
att uppletas af marodörer, och med snapphanarne stod
han ju på god fot. Därför behöfde han icke gräfva ned
sina dyrbarheter. För resten pryddes spiselkappan af
grönt och doftande häggblommor och allt var så putsadt
och fint, att man genast fick en god tanke om mor
Stinas ordningssinne.

Jöns var själf hemma. För tillfället var han
apotekare. Han höll nämligen på att tillreda en »kostelig
dryck», hvars hufvudsakliga innehåll tycktes bestå af ett
uppkok på åtskilliga örter.

Mor Stina dunkade friskt på i sin väfstol.

»Slå inte så hårdt i väfven, mor», sade Jöns, »ty då
kanske han vaknar, men sömn är det bästa medikament
han kan få.»

»Näst Ingar», invände mor Stina.

»Ja, det förstås», medgaf Jöns.

För att förstå hvad detta samtal rör sig om, behöfva
vi endast glänta på den smala dörr, som befinner sig vid
sidan af den stora spiseln. Där innanför är en liten
kammare, mycket liten, föga större än kajutan på ett mindre
fartyg. Större delen af utrymmet där inne upptages af
en grofhyflad säng. I sängen ligger en ung, blek man
och sofver. Han är synbarligen sjuk och mycket
utmattad. På de bleka, liksom stelnade, men vackra
dragen, som för öfrigt tyckas vittna om styrka och lifskraft,
synes att döden varit nära. Ett öfver den halfblottade
skuldran synligt förband antyder att han är sårad.

Vi förstå nu hvarför Jöns tillreder en läkedryck och
hvarför han vill att »mor» skall slå sakta i väfven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free