Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 10. Jöns Hornsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Herre Gud, vi hade ju lekt ihop som barn och läst
oss fram tillhopa i Stenbrohults kyrka. Och vi taltes vid
en lång stund. Och slutligen frågade han hvar jag bodde
och om han inte fick komma hit och se hur jag hade
det. Men så tänkte jag att det kanske vore farligt om
han kom hit, och därför sa’ jag att jag bodde så långt
in i skogen, att han visst inte hittade dit.»
»Hm!» sade Jöns, »det vore kanske bra för honom
där inne, om han komme hit. Hvad hette han annars?
— jag menar som krigsman?»
»Svensson, heter han, och de skällde honom för
gefrejter.»
Gubben skulle just fortsätta samtalet, då dörren
öppnades och in trädde en ung, rosenkindad flicka, hälsande:
»Guds fred här inne!»
Det var Ingar, Trued Perssons i Vesterslöf vackra
dotter, med hvilken vi förut gjort bekantskap.
»Hur är det med honom?» frågade hon med en röst
som vibrerade af hopp och fruktan.
»Åh jo, bättre nu, sen jag fått ut kulan», svarade
Jöns; »men han sofver.»
»Då sitter jag ned en stund tills han vaknar —»
Men förmodligen hade den sjuke lyssnat till
samtalet, ty man hörde en matt stämma ropa:
»Ingar!»
Flickan skyndade in, lutade sig öfver den sjuke och
kysste honom på pannan. Hon satte sig därpå vid hans
säng och höll hans hand i sin.
Vi skola ej störa de älskande, utan i stället berätta,
huru denna egendomliga kärlekssaga utvecklats.
Aftonen före den dag, då kyrkoherden Andreas
Maglow företog sin förut omtalade färd till Wanås, hade
Jöns Hornsked erhållit besök af några snapphanar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
