- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
106

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 10. Jöns Hornsked

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sutto och hvilade sig i hans stuga. Men efter en stund
gingo de, sägande att deras kamrater väntade dem i
skogen. Jöns och hans hustru, hvilka icke hade aning om
att någon strid stundade, gingo tidigt till sängs, men ett
stycke fram på aftonen väcktes de plötsligt af skott och
stridsbuller i närheten af deras stuga. Det var tydligen
nere på skogsvägen.

Jöns vågade icke gå upp för att se hvad som
föreföll, men han antog att det var snapphanarne som
öfverfallit någon vägfarande, möjligen svenskt krigsfolk, ty
han tyckte sig höra klangen af värjhugg. Han och hans
hustru drogo täcket öfver hufvudena och befallde sina
själar i Guds hand, men sömnen flydde deras läger.

Snart hördes dock dånande hofslag aflägsna sig allt
längre bort i fjärran och det blef åter tyst.

Ingenting vidare hördes af.

Då det började dagas, steg gubben Jöns upp, smög
sig försiktigt allt närmare och närmare den plats,
hvarifrån bullret hörts, och vågade sig slutligen ända fram
till vägen. Allt var stilla och tyst, ingen lefvande själ
syntes. Snapphanarne hade för länge sedan begifvit sig
bort från platsen. Men då Jöns kommit fram till vägen
och följt den ett litet stycke, blef han snart varse allt för
tydliga spår efter striden. Tre döda hästar och tvenue
lik lågo i sitt blod på vägen. Liken voro plundrade och
så godt som nakna, men på det lilla, som fanns kvar,
sågs att det varit svenska dragoner. Vid sidan om vägen
låg en dragonvärja; den hade likplundrarne icke gifvit
akt på.

Jöns började titta sig omkring för att se efter om
möjligtvis flera föremål blifvit glömda. Kanske var det
därvid icke så alldeles utan att han tänkte på en liten
efterskörd. De döda hade ju ingen nytta af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free