Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 10. Jöns Hornsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvinnohjärtat är ett underbart ting. Det trotsar ofta
de lagar, som psykologerna uppställt. Då psykologen
säger: älska! hatar det, och då han säger: hata! älskar det.
Och likväl var denna enkla landtflicka ingalunda
någon psykologisk gåta. Då den öfvermodige dragonen utan
annan rätt än krigets råa näfrätt ryckte henne bort från
fädernehemmet, med våld satte henne upp på sin häst
och red bort i natten med henne, nesliga öden till mötes,
då kände hon, att om hon haft en knif i sin hand, så
skulle hon kunnat borra den i hans bröst.
Men ändå var det något i hennes hjärta som drog
henne närmare honom.
Men nu, då han låg där bruten och svag, kanske
döende, fallen under utöfvandet af sin våldshandling mot
henne, nu kände hon att hon älskade honom, att hennes
hjärta trånade efter denne vildt främmande man.
Kanske, när allt går omkring, ligger i den enkla
naturkvinnans inre en från tidigare kulturstadier, då
mannen ännu röfvade sin hustru, kvardröjande böjelse för att
bli tagen med makt.
Hur som hälst, så blef Ingar från denna stund en
trägen gäst i det undangömda skogstorpet och en
hängifven sjuksköterska. Och kanske var det snarare hennes
förtjänst än Jöns Hornskeds, att den unge mannens
förbättring gick framåt med stadiga om än små steg. Och
därunder utvecklades mellan den sjuke och
sjuksköterskan ett kärleksförhållande, som vid tiden för vårt besök
i stugan var fullt medvetet och öppet å ömse sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
