- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
118

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 11. I snapphanekulan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruktade hvarken Gud eller människor, hyste en
vanvettig förskräckelse och medels hvilket Else kunde leda
honom som ett barn.

»Ja, ja», stammade han, »är det så att du, Else,
äfven vill att vi skola ligga stilla, så är det väl bäst vi
göra det ännu en tid.»

I det samma ljöd en gäll hvissling.

Röde Nisse tillsade en ung snapphane, som lättjefullt
stödde sig mot ringmuren, att se efter hvem vakten
signalerade. Denne kom snart tillbaka med svaret: »fogden».

Märkvärdigt nog tycktes detta svar hvarken väcka
rädsla eller förvåning hos de tre under boken. Tvärt
om klarnade Severins förut något bistra drag upp vid
detta budskap, och då i detsamma en undersätsig man
i sina bästa år och klädd i en ganska vårdad jaktdräkt
trädde in under boklöfshvalfvet, steg han upp, räckte
handen kamratlikt åt den besökande och utropade:

»Där godt folk är, kommer godt folk till! — var
hälsad, vän Sivert.»

Det var verkligen Sivert Gren, riksrådet Ebbe Ulfelds
högt betrodde fogde på Hanaskogs sätesgård. Och att
det icke var första gången han besökte snapphanarnes
krets syntes tydligt af det obesvärade sätt, hvarpå han
gjorde sitt inträde, samt på den förtrolighet, med hvilken
han emottogs. Pus-Else var till och med älskvärd nog
att med sitt blidaste leende hämta en stol åt den
värderade gästen och bjuda honom sitta ner i deras krets,
en inbjudan som han med synbart nöje emottog.

Innan vi vidare lyssna till samtalet, som blef
särdeles lifligt efter fogdens ankomst, men till en början rörde
sig om ganska likgiltiga ämnen, skola vi nämna något
om denne otrogne gårdsfogde och det farliga dubbelspel,
han bedref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free