- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
120

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 11. I snapphanekulan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Var allmänheten förd bakom ljuset beträffande detta
dubbelspel, så var Ebbe Ulfeld det i än högre grad. Han
hyste nämligen ett oinskränkt förtroende till sin fogde,
som också ypperligt förstod sättet att ställa sig in hos
sin herre och husbonde.

Naturligtvis ligger ock i ofvanstående en förklaring
af orsaken till att snapphanarne funnit med sin fördel
och trefnad mest förenligt att taga sitt tillhåll på
Hanaskogs ägor. Det bör tilläggas, att denna hemliga, men
förtroliga vänskap mellan fogden och skogsmännen hade
börjat redan vid snapphanerörelsens uppkomst. Men den
hade yttermera stegrats, sedan Severin blifvit bandets
anförare. Såväl i ruinerna på holmarne som bakom täta
fönsterluckor på själfva hufvudbyggnaden å Hanaskogs
gård hade nattetid utspelats orgier, hvari fogden och den
gamle studenten, Severin, druckit fostbrödralag i Ebbe
Ulfelds finaste och eldigaste viner.

Sivert Gren var, som ofvan nämndes, en man i sina
bästa år. Han var därjämte i besittning af ett
fördelaktigt utseende, ett välbildadt ansikte med rödlett, vacker
hy, mörkblå, skarpa ögon och ett kastanjebrunt, väl
vårdadt skägg, bakom hvilket de fylliga läpparne glänste röda
öfver hvita, starka tänder, som gärna blottades. Han
hade också ett ganska ledigt och vinnande sätt, bakom
hvilket äfven de skarpaste människokännare skulle haft
svårt att åtminstone vid första påseendet upptäcka de
två hufvudpassioner, som helt och hållet behärskade
honom, nämligen girighet och sinnlighet. Han skötte sin
tjänst med stor duglighet och åtnjöt ett ej ringa
anseende i orten. Sedan ett par år var han änkling, och
mer än en af ortens förnämligare flickor rodnade af
välbehag, då hennes blickar i kyrkan mötte Sivert Grens.
Och mången omtänksam moder skulle gärna velat kalla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free