- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
127

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 12. En tidsbild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller bröders skjutskicklighet, och det dröjde icke länge
förr än täta och ljudeliga knallar tillkännagåfvo att
skjutningen var i full gång. Men hvarken skotten eller de
högljudda bifallsropen, när någon träffat pricken, förmådde
väcka far, där han sof som ett godt barn på bönpallen,
sof och drömde sig kanske in i en bättre värld än den,
som brutit den gamles sista krafter och haft så föga
glädje och framgång att bjuda den trötte själasörjaren.

På den ena sidan låg vid kyrkogårdsmuren en hög,
murad källare. Mot denna hade man rest
målskjutningstaflan. Men vid skjutningens början yppade sig en
oväntad svårighet. Pojkarne, som tjänstgjorde såsom
markörer, d. v. s. efter hvarje skott utpekade träffen och slogo
en träplugg i hålet efter kulan, hade vid föregående
skjutningar brukat skydda sig mot skotten inne i källaren.
Men i dag var källarens ägare frånvarande och nyckeln
till källardörren kunde icke anskaffas. Men Göingar äro
sällan rådlösa. De goda Verumsskyttarne voro det ej
heller nu, utan funno snart en ypperlig skottvall för sina
markörer. Just framför målskjutningstaflan hade nämligen
i dagarne uppkastats en ny graf, där en medlem af Verums
församling oförtöfvadt skulle sofva sin långa sömn. Men
ännu hade han ej tillträdt sitt sista jordagods, grafven
var ledig och i den samma nedkröpo pojkarne medan
skotten affyrades. De lågo där desto säkrare för förlupna
kulor, som en hög jordvall var uppkastad åt den sida
där skyttarne stodo. Gräsade kulan framför taflan,
så voro pojkarne, tack vare jordhögen, i alla händelser
skottfria.

Emellertid fortgick skjutningen med lust och
gamman tills slutligen en händelse inträffade, som vållade en
smula afbrott och ganska blandade känslor, synnerligast
bland de å kyrkvallen församlade kvinnorna. En omkring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free