- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
130

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 12. En tidsbild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De skarpsynte iakttagarne hade haft rätt. Truppens
anförare var icke någon svärdets man utan en andens och
pennans stridsman, och därtill en af de främste i sådant
hänseende på sin tid. Det var nämligen professorn vid
Lunds akademi Andreas Stobæus, vältalare, skald och
historiograf, men därtill en man af sällsynt mod och kraft
och ingalunda rädd eller ovan vid att i nödfall gripa till
värjan och pistolen, om andans vapen klickade. Varmt
tillgifven Sverige och dess unge konung, skydde han
ingen möda eller fara då det gällde att häfda Sveriges
rätt och intressen eller att söka dämpa den af danskarne
tända upprorslågan. Det var icke endast genom
svärdet och repet konung Carl försökte kväfva
snapphanerörelsen. Äfven mildare medel pröfvades, därom vittna
de många förmanings-, varnings- och amnestiplakat, som
tid efter annan utfärdades från det svenska
högkvarteret under krigsåren. Och för att icke heller lämna
det muntliga ordets bevekande och öfvertygande kraft
oförsökt, utsändes professor Andreas Stobæus, själf Göing,
enär han var född i Stoby prestgård af Västra Göinge
härad, till de delar af Göingebygden, där
snapphanerörelsen ansågs ha sin förnämsta härd, för att tala förstånd
med Göingarne. Den modige professorn, förlitande sig
på Gud och sin rättvisa sak, tvekade ej att gifva sig in
i getingboet, och det var under en af dessa politiska
missionsresor bland de vilda snapphanarne han nu
ankommit till Verum.

Då den lilla truppen hunnit fram till
kyrkogårdsgrindarne, svingade sig professorn af hästen och utan att
låtsa märka de hotande blickar, som mötte honom från
det på kyrkogården församlade folket, trädde han ensam
in på kyrkogården, i det han kort och godt tillkännagaf
hvem han var och slutade med orden: »Jag kan förstå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free