- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
140

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 13. Göingerosen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jo visst, min gulle tös, det passar förträffligt. Du
vet alltid hur du bäst skall glädja far din.»

Slottsfogden kysste sin dotter på pannan och slog
sig ned i den höga länstolen vid fönstret, stoppade pipan
ånyo och lät med innerligt välbehag sina blickar följa
flickans små, flinka händer, under det hon ordnade
blommorna, satte dem i glas och stenkrus och förvandlade
det i sig själf något mörka rummet inom de tjocka,
hvitlimmade murarne till en doftande löfsal. Han tänkte på
hur lycklig han vore, så länge en sådan liten hemmets
fé pysslade omkring honom, och hur tungt det skulle
vara att mista henne. Många fjärilar hade redan fladdrat
omkring »Göingerosen», men hittills förgäfves. Ingen
hade mäktat bryta henne loss från den gamla stammen,
ty ännu älskade hon fadern högre än någon annan på
jorden.

Men skulle det alltid förblifva så?

Naturligtvis icke, medgaf gubben med en suck, ty
det heter ju i skriften: »du skall öfvergifva fader och
moder och blifva när din make». Och hade hennes hjärta
valt en god make, en bra och hederlig man, i hvars hand
han tryggt kunde lägga sin dotters framtid, då finge han
finna sig vid skilsmässan, ty ungdomen bär ju i sitt sköte
framtidens hopp, och för det måste ålderdomens
önskningar vika. Det är ju i sina barnbarn den gamle blir
åter ung. Och kanske skulle försynen unna honom
denna glädje.

Men på sista tiden hade gubben Ryding börjat bli
bekymrad för sin dotter. Det föreföll honom som hölle
hennes hjärta på att vakna till den stora mystèr, som
utgör den farliga vändpunkten i kvinnans lif. Och
mannen, som, fruktade han, gifvit henne denna väckelse, var
icke en jämlike utan en ung adelsman, visserligen fattig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free