- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
141

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 13. Göingerosen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade han hört, men dock möjligtvis med en lysande bana
framför sig, en bana som icke passade för en slottsfogdes
dotter. Ryding hade under sitt långa, skiftesrika lif
funnit många exempel som bekräftade den gamla satsen:
»lika barn leka bäst», och höll strängt på den. Därför
var han bekymrad. Men å andra sidan var han icke fullt
säker på sin sak och fruktade att genom oförsiktighet
väcka den slumrande björnen.

Så långt hade han kommit i sina funderingar vid
pipan, allt under det han njöt af att betrakta sin dotter
och en smula förströdd lyssna till hennes melodiska prat,
under det hon ordnade blommorna, då plötsligt glada
röster hördes i torntrappan, dörren öppnades och in trädde
fröknarna von Putbus och Lindenow, beledsagade af den
unge man han just suttit och tänkt på, nämligen
cornetten Erik von Borneman.

Fröken Lena Sofia förde ordet.

»Vi komma här såsom en deputation», sade hon,
»från den höga borgfrun å ena sidan, vår ärorika
garnison å den andra och oss själfva å den tredje, för att
med våra vapens och vältalighets makt bortföra dygdädla
jungfru Anna Ryding, för ty vi utan hennes vackra
fingrar och goda smak ej mäkta kläda den
himlastormande majstång, som Wanås’ ärorika rykte och dagens
betydelse af oss kräfva. Hvad sägen I till det, stränge
fogde?»

»Vi gifva oss fångna, både jag och min dotter»,
svarade fogden skrattande.

Fröken von Putbus observerade i det samma den
»hemvuxna» lagerkrans, som Anna just fått färdig, men
ännu ej hunnit fästa på sin plats. I en blink tog hon
kransen och satte den på fogdens grå lockar. Borneman,
som i handen bar en hoprullad svensk flagga, afsedd att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free