Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 13. Göingerosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det finnes rosor, som gifva endast hjärtesår, och
som icke fälla sina blad så länge kärlekens sol lyser.»
Anna svarade ingenting på denna djärfva botaniska
sats, men hon böjde sig djupt öfver arbetet och den lilla
handen darrade, då den under bindningen händelsevis
kom att snudda vid cornettens.
»Alltid lika allvarlig och grubblande, löjtnant Hård»
sade fröken Lena Sofia till sin hjälpare, »till och med då
ni binder blommor. Man skulle kunna tro att ni lämnat
kvar någon hjärtevän i Pommern.»
»Eller också att jag aldrig hoppas få någon sådan»
svarade löjtnanten.
»Skulle det göra er sorg?»
»Har ni aldrig hört sagan om jägaren som älskade
skogsfrun. Då han grep efter henne, fick han en
vattendroppe i handen?»
»Därför skall man aldrig älska ett fantom — —»
»Nej, ni har rätt, fröken Lena, man bör icke älska
den man aldrig kan få.»
»Man kan hvad man vill», hviskade hon.
Här var det han som blef svaret skyldig, men det
blixtrade till i hans ögon.
»Det här lugnet förskräcker mig», sade fru Maren till
kyrkoherden Maglow, »det är som då skogen liksom håller
andan strax före ett häftigt åskväder. Allt sedan det så
sinnrikt planlagda bakhållet vid Spånga ha ju
snapphanarne varit som bortblåsta från jorden. Vi ha säkra
kunskapare öfver allt ute på godset, men ingenstädes har
någon snapphane ens varit synlig. Tror ni icke, fader
Maglow, att de ha någon stor plan i sinnet och därför
hålla sig stilla?»
»För min del», svarade kyrkoherden, »är jag mest
böjd för den åsikten, att snapphanarne brutit upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
