Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 13. Göingerosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hon försäkrar, att hon aldrig gifter sig med någon
annan man än Axel Hård, och hvad Lena Sofia en gång
sagt, det står hon fast vid.»
»Än ni själf då, fru Maren, hvad är er egen önskan
i detta fall?»
»Jag skall med nöje lägga Lena Sofias hand i
löjtnant Hårds. Jag har under denna korta tid lärt att högt
akta och värdera honom, och jag är öfvertygad om att
Wanås kan aldrig få en bättre godsherre än han.
Dessutom afskräcker mig den tanken att Lena Sofia skulle
framlefva sina dagar här som en gammal mö. Men å
andra sidan: jag kan ju icke gärna formligen bjuda ut
min systerdotter.»
»Hm! Vill ni kanske att jag skulle stöta på honom?»
»Nej, för all del, gode fader Maglow, icke vill jag
göra er till en ’Kirsten Giftekniv’. — Jag ville endast
inhämta ert råd.»
»I så fall är mitt råd att se tiden an.»
»Just hvad jag själf tänker. Kärleken torde på egen
hand ha löst svårare knutar än denna.»
»Då alla parterna gärna vilja, så vore det underligt
om ej så skulle ske.»
»Det har ni rätt i, fader Maglow. Och, vet ni hvad,
jag tror att Lena själf kommer att bryta isen.»
»Ni menar väl icke att fröken Lena kommer att
fria själf?»
»Ja, hvem vet? Lena Sofia är icke någon vanlig
flicka.»
Vid denna punkt i samtalet hade de åter närmat sig
den kransbindande gruppen på gräsplanen. Just i det
samma skallade en gäll trumpetstöt från tornet. Det var
icke en larmsignal utan en sådan, som betydde ankomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
