- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
150

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Midsommarvaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på sedvanligt sätt fira midsommaraftonen. Fru Maren
ville att allt skulle gå till som bruket varit i många år
vid midsommartid. Den enda skillnaden låg däri, att hon
själf denna gång icke bjudit några gäster. Kyrkoherden
Maglow var med undantag af de inkvarterade officerarne
den enda främmande uppe i slottsgemaken.

De båda fröknarna jämte jungfru Anna Ryding hade
lifligt deltagit i dansen kring majstången och muntert
svängt om med både officerare och manskap af den
svenska truppen samt med ungdomarne från godset. Och
detta bidrog ej litet till att höja stämningen.

Gefrejter Svensson var själfskrifven rumormästare.

»Hej, pojkar och skånska grebbor», ropade han, »nu
ska’ ni få se hur man dansar polska i Småland, när man
har femtio år på nacken!»

Och så bjöd han upp mor Stina, Jöns Hornskeds
fryntliga gumma, som också infunnit sig till
midsommarsgillet, och svängde om med henne af hjärtans lust och
med en ynglings vighet och styrka. Men äfven mor
Stina gaf ingalunda tappt; det var godt gry i den
gumman, och så gällde det ju att häfda den kära hembygdens
ära. Det var länge sedan Stina i Pölseboda fick sig en
sväng-om med Grimmekulla Sven, men kanske just
därför smakade det dess bättre.

»Gamla kattor vilja också lapa mjölk», sade Sven
och kysste henne till åskådarnes oändliga jubel midt på
mun, sedan polskan var slut.

Jöns Hornsked hade således profeterat rätt: kyssen
kom till sist. Men mor Stina rodnade som en ung flicka
och tänkte på framfarna tider, då hon och Sven voro
unga och lekte fästefolk vid majstången.

Då aftonens skuggor blefvo långa och nordens fagra
midsommarnatt låg i skogen och väntade på att snart få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free