Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Midsommarvaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mitt goda samvetes skull, skulle jag ej våga gilja
till er, hans enda barn, ty kanske skulle någon kunna
säga att jag, den utfattige ädlingen, sökte gods och guld
för att förgylla upp mitt sköldemärke. Det vill säga,
den som sett er, min ljufva Göingeros, skulle väl dock
icke tro något sådant, hur illasinnad han än vore, ty han
skull då inse att bredvid er blekna gods och guld.»
»Men min far skall alldrig gilla det, fruktar jag;
senast i dag varnade han mig i förtäckta ord för att låta
mitt hjärta flyga högre än vingarne bära — och han
visste nog att jag behöfde varningen — —»
»Är det då i min famn det lilla hjärtat vill flyga?»
frågade han, i det han lindade sin arm kring hennes
smärta lif och drog henne till sig.
Hennes ögon mötte hans, leende i tårar, och han
kysste bort ett blygt ja från de rosiga läpparne.
Vid den scen som nu följde äro vittnen öfverflödiga,
till och med i en roman, och vi draga oss därför diskret
tillbaka.
När de två älskande efter en stund, tätt slutna till
hvarandra och öfverlyckliga, lämnade treenighetsbokens
skugga för att uppsöka det öfriga sällskapet, behöfde de
icke gå långt. De hade varit allt för upptagna af
hvarandra för att märka att löjtnant Hård och de två unga
fröknarna redan återvändt från skogen och voro helt nära.
»Ni måste ha hört näktergalen i djupet af ert eget
inre, cornett von Borneman», sade fröken Lena Sofia då
de träffades. »Åtminstone ha vi ej fått höra en enda ton
utom rördrommens förskräckliga bölande, som nära nog
hade skrämt lifvet af den modiga Vivika, då det
uppstämdes alldeles invid henne.»
Cornetten medgaf skrattande, att han kanske tagit en
trast för en näktergal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
