Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Midsommarvaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Högst uppe i tornet, ofvan fältslangorna, höll
slottsfogden Lars Ryding sin midsommarvaka enligt sitt löfte
att svara för vakthållningen. Han satt där och blickade
ut öfver nejden i den fagra midsommarnattens lätta
skymning, som lät det skogiga landskapet framträda i ett
mystiskt spel af än djupa och obestämda, än florlikt
genomskinliga skuggor, ungefär som om man betraktat
nejden genom ett lätt mörkfärgadt glas. Den stundom
ganska högljudda glädjen kring majstången, fiolens
gnällande toner och rördrommens melankoliska skrik borta
från kärret trängde dämpade och liksom hopmängda
hit upp.
Det hela utgjorde en så landtligt fridfull idyll, att
den gamle krigaren med vemod tänkte på hur kort tid
det skulle dröja, innan inbördeskriget med alla dess
gräsligheter skulle fläcka denna vackra tafla. Kanske innan
ännu ett solhvarf gått till ända skulle skogen genljuda
af gevärssalvor och de sårades jämmerskri. Och mången,
som nu med fröjd och gamman trådde dansen kring
majstången, skulle kanske då ligga i den eviga sömnen
eller sårad vrida sig i dödskval.
Lars Ryding var öfvertygad om riktigheten af
Hummerhjelms rapport. Tanken att göra Wanås’ fasta borg
till en stödjepunkt för snapphanekriget vore ganska
förståndig. Platsen låge afsides från de stora arméernas
stråkvägar, och vägarne, som förde dit, vore
svårtillgängliga för artilleri och lätta att försvara. Vore det sant,
som nu allmänt uppgåfves, att den ryktbare
snapphanechefen Sven Pålsson kommit till orten och samlade de
spridda snapphaneskarorna, då skulle helt visst Wanås’
försvarare få en het dust att utkämpa, och Gud allena
visste, om det i längden vore möjligt att försvara borgen.
För honom själf, den gamle soldaten från trettioårskrigets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
