Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Midsommarvaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstänksamhet och sina gamla ögon han hade att tacka för
denna skrämmande syn. Och flickan vore ju ett
oskuldsfullt barn och Borneman en hederlig yngling. Men det
vore i alla fall en tung plikt för en gammal man att
vaka öfver en ung, vacker flicka, och gubben föresatte
sig, att om en hederlig och för hennes stånd passande
friare anmälde sig, så skulle han ej stöta på hinder
åtminstone från faderns sida, hur svårt det än skulle
kännas för hans gamla hjärta att bli af med flickan.
Han anade ej då, att en friare, som åtminstone i
världens ögon motsvarade dessa anspråk, skulle anmäla sig
innan nästa sol gått ned. Och ännu mindre anade han,
hur riktigt hans gamla ögon sett, då han blifvit så
förskräckt där uppe i tornet. Han skulle i så fall icke ha
sofvit så godt den natten, som han verkligen gjorde,
sedan han blifvit aflöst från vakten.
Föga sof däremot hans dotter. Hon drömde vaken
rosiga kärleksdrömmar, blandade med endast en enda
malörtsdroppe: »hvad skulle far säga om detta?» Och
då morgonsolen tittade in i den lilla jungfruburen, hade
hon ännu ej funnit något fullt tillfredsställande svar på
den frågan. Men innan hon och Borneman gifvit
hvarandra den sista kyssen i skydd af de gamla, grå hvalfven
där nere i tornförstugan, hade de kommit öfverens, att
fogden skulle veta allt, innan nästa dag gått till ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
