Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne / 159 (1899) Author: Carl August Cederborg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 15. En försmådd friare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kap. 15.

En försmådd friare.

Midsommardagens förmiddag stod Anna Ryding i
köket, sysselsatt med husmoderliga bestyr. Genom det
öppna fönstret, som vette åt borggården, hörde hon en
ryttare stanna därstädes och en främmande röst fråga
efter slottsfogden Lars Ryding. Då hon, nyfiken att
erfara hvem den främmande vore, tittade ut om fönstret,
såg hon, att det var gårdsfogden på Hanaskog, hr Sivert
Gren. Och strax därefter hörde hon hans steg i trappan
och huru han förtroligt välkomnades af fadern, som
befann sig i rummet intill.

Anna visste icke hur det kom sig, att hon kände
en viss obehaglig beklämning vid detta besök. Och dock
var Sivert Gren ingalunda någon sällsynt gäst hos
slottsfogden. Tvärt om hade han tidtals kommit rätt ofta,
men aldrig förr hade hon känt denna oro för hans besök
som nu. Han hade alltid visat henne stor
uppmärksamhet, stundom ett visst tämligen oförbehållsamt galanteri,
som mer än en gång kommit henne att frukta för de
afsikter, som kunde ligga bakom denna hyllning, men
hittills hade han dock aldrig fällt något yttrande, som
mera direkt antydde ett frieri. Och hon visste med sig
själf, att hon långt ifrån uppmuntrat någon sådan afsikt,
om den funnes. Hon hade därför på sista tiden hoppats,
att icke något dylikt hotade från det hållet och därför
känt sig ganska obesvärad af hans artigheter.

Men i dag var det som om en inre aning sagt, att
besöket egentligen gällde henne och att en obehaglig
stund förestod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>