Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 15. En försmådd friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hade aldrig riktigt kunnat med Sivert Gren,
men det skulle varit henne svårt att närmare motivera
denna antipati. Han såg bra ut, hade ett godt sätt,
åtnjöt anseende i orten, och hon visste intet ondt om
mannen. Men hon hade en alldeles instinktiv känsla af att
han var falsk, och blotta tanken på att bli hans hustru
hade förefallit henne motbjudande, långt innan hennes
hjärta talat till någon annans förmån.
Nu ville hon icke ens tänka en dylik tanke.
Hos fadern hade Sivert Gren alltid stått ganska
högt, det visste hon och det oroade henne. Han hade
ofta berömt honom som en ovanligt duglig man och
såsom en person, till hvilken man kunde hysa förtroende.
Ja, hon mindes nu att fadern en gång blifvit riktigt ond
på henne, då hon sagt att Sivert Gren bestämdt vore
falsk. »Kom icke fram med dylika beskyllningar mot
en hederlig man», hade han sagt, »då du inte med ett
enda bevis kan styrka dem.»
Lars Ryding var själf en allt för öppen och ärlig
natur för att genomskåda en så fulländad hycklare som
Sivert Gren.
Annas farhågor voro icke obefogade. Sivert Gren
hade icke väl slagit sig ned på hvilbänken bredvid sin
gästvänlige värd, förr än han beslöt att gå rakt på sak. Efter
en liten inledning om de osäkra tiderna och om
svårigheten att därunder bevara en sådan skatt, som den Lars
Ryding ägde i sin enda dotter, öfvergick han till att i
väl valda ordalag formligen begära Annas hand.
Han förstod därvid förträffligt att anslå just de
strängar, som han väl visste skulle finna villigt gensvar
hos fadershjärtat. Som Sivert Grens maka skulle Anna
alltid vara i närheten af sin gamle far, afståndet emellan
Hanaskog och Wanås vore ju en ren bagatell, och ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
