- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
177

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 16. Belägringen börjar — Den rörliga skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Denna första minnesbeta hade varit så kraftig, att
snapphanarne helt och hållet upphörde med att bygga
rislaviner och gjorde intet som helst anfall under den
återstående delen af natten. Men bakom vallen
förmärktes en viss oro och tre snapphanar, som sökte smyga
sig bort från sitt skydd där, blefvo nedskjutna från
borgen.

Strax i dagningen afskötos ett par skott från
fältslangorna mot vallen, men utan synnerligt resultat.
Kulorna genomträngde visserligen riset, men stannade
antagligen i jordlagret där bakom, ty det förmärktes ingen
verkan på andra sidan.

Emellertid hade genom fältslangornas flyttning ett
vackert resultat vunnits, det nämligen att förhindra
nedrullandet af nya bråtar. Och härigenom hade utsikterna
för borgens försvar betydligt ljusnat.

Gamle Lars Ryding hade haft rätt och den förste,
som erkände det, var löjtnant Hård.

Då Borneman tidigt på morgonen befann sig i
nordöstra bastionen, varsnade han tvenne män, hvilka stodo
och samtalade på en liten kulle nordost om borgen.
Den ene, som just lutade sig upp åt stammen af ett ungt
träd, hvilket växte på kullen, var en hög kämpagestalt.
Den andre var en liten, men axelbred man, som föreföll
mycket liflig, ty han gestikulerade oupphörligt under det
han talade och pekade esomoftast mot borgen. I den
långe tyckte sig Borneman igenkänna den falske
ridefogden och förargade sig öfver, att han vore utom
skotthåll, åtminstone för ett karbinskott. Men i det samma
varseblef han Måns Skytt samt erinrade sig dennes stora
rykte som skicklig skytt samt att det finlodade
Göingegevär, som af honom begagnades, var kändt för att träffa
sitt mål på ovanligt långt håll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free