Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 16. Belägringen börjar — Den rörliga skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hör på, Måns Skytt», sade han, »ser du den där
karlen, som stöder sig mot det smärta bokträdet? Låt
mig se om det är sant, att du skjuter så ovanligt säkert
äfven på det längsta håll. Gif den där karlen en
minnesbeta!»
Måns Skytt gick fram till bröstvärnet, men då
Borneman utpekade mannen, på hvilken han skulle visa sin
skjutkonst, mörknade han. Utan att säga ett ord lade
han dock geväret till kinden och sköt.
I samma ögonblick såg Borneman en barksplittra
rifvas bort från trädet alldeles invid mannens hufvud.
»Vet du hvad den kulan hade att betyda, Lille Mats?»
sade Göingehöfdingen, ty det var han, i det han böjde
sig ned och tog upp barksplittran. »Jo», fortsatte han,
då hans interlokutör endast ryckte på axlarna, »det var
en varnande hälsning från gamle Måns Skytt, som nu
kunde ha tagit mitt lif, om han velat. Men vi skola
lyda hans varning och gå ett stycke längre bort.»
Det var sällan man såg Måns Skytt skratta, men
då Borneman vände sina ögon från målet till skytten,
blef han helt öfverraskad af att se gubbens gängliga
kropp skakas af ett invärtes, ohörbart skratt.
»Det där var ett mästerskott, fast det inte träffade
sitt mål», sade Borneman, föga anande att det dock
träffade just där gubben ville att det skulle träffa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
