- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
181

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 17. Löjtnant Hårds bragd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medfördes, laddade. Några af soldaterna medförde dock äfven
handgranater, afsedda att uppifrån kastas ned på fienden.
Snapphanarne höllo sig fortfarande lugna och det såg
icke ut, som om något anfall å deras sida vore nära
förestående.

Bakom ett fönster i östra längan, ofvan den
utfallsport, som från källarvåningen här ledde ut och just
blifvit begagnad af utfallsstyrkan, befann sig emellertid en
åskådare, om hvilken ingen i truppen hade någon aning.
Det var fröken Lena Sofia von Putbus.

Man hade icke omtalat den förestående expeditionen
för borgens damer, men på ett eller annat sätt hade
fröken Lena fått reda på den. Hon hade då i hemlighet
smugit sig till det fönster, där hon nu stod, en osedd
åskådarinna af hvad som komma skulle.

Löjtnant Hård var själf den förste, som passerade
den sviktande spången. Efter honom gledo de andra
öfver, en och en i sänder för att icke för hårdt fresta
den svaga bryggan. Snart var hela styrkan öfver, spridde
sig längs den improviserade risvallen och började
försiktigt klättra uppför densamma. Detta mötte ingen
svårighet, och ej heller kunde af något tecken märkas att
företaget blifvit upptäckt af fienden. Försiktigt kröpo de
öfver vallens krön och snart försvunno de för
åskådarinnans blickar. Ännu hördes ej ett ljud. Det var ett
spännande ögonblick för fröken Lena, som tryckte
handen mot hjärtat för att dämpa dess oroliga slag.

Då small plötsligt ett pistolskott och därefter hördes
knallar af handgranater och ett dämpadt vapenbrak, som
då man strider man mot man i en löpgraf. Skott på
skott knallade, värjor klungo och man hörde dofva skrik
och de döendes rosslingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free