- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
201

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 19. Oenighet i snapphanelägret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i grafvarna kunna de användas som broläggning öfver
de grofva bjälkar, som likaledes skola framsläpas och
kastas i vattnet. Detta är min plan; allt är i ordning och
jag anser att den bör utföras redan i natt. Har någon
annan något bättre förslag att framlägga, så tala!»

Enär en lång stunds tystnad följde på denna vädjan,
såg det till en början ut som om opposition helt och hållet
skulle uteblifva, och det fastän en eller annan skrufvade
sig på ett sätt, som antydde att han icke var belåten.
Men slutligen skar sig en gäll kvinnoröst genom
tystnaden.

»Jag vet ett bättre skydd än risknippor», sade
Pus-Else, ty det var hon som tog till orda.

»Jag tror icke», sade Sven Pålsson förargad, »att vi
af kvinnor behöfva lära krigskonst, och allra minst af dig,
Pus-Else, som aldrig har annat än djäfvulskap i sinnet.»

Men flera ropade:

»Låt Pus-Else tala! Låt oss höra Pus-Elses
djäfvulskap — kanske det kan hjälpa oss in i borgen!»

Gent emot en så bestämdt formulerad önskan
ansåg sig icke Göingehöfdingen kunna hindra zigenerskan
att tala, utan gaf henne, ehuru motvilligt, tecken att
fortsätta. Och med stor munvighet och många utvikningar
från ämnet utvecklade hon en plan, som i korthet kan
angifvas sålunda:

Under natten skulle ströfkårer utsändas åt alla håll
för att hopsamla och drifva till Wanås så många af
ortens befolkning, företrädesvis kvinnor och barn, som
kunde anträffas. Därefter skulle dessa, med presten i
Qviinge i spetsen, tvingas att med stockar och risbundtar
slå bryggor öfver grafvarna. Och sedan, då det gällde
anfall, skulle de gå före som lefvande sköldar åt
snapphanarne, hvilka besättningen icke skulle kunna nedskjuta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free