Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 19. Oenighet i snapphanelägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så må man nu för första gången säga om
Göingehöfdingen, att han slagit en kvinna!» sade han.
Och därmed gaf han Pus-Else en så kraftig örfil,
att hon som träffad af blixten störtade till marken.
Vig och fräsande som en vildkatt kastade sig i det
samma Sven Puse öfver honom, men han slängde
ynglingen handlöst ifrån sig så att han rullade långt ned
åt backsluttningen. Därefter aflägsnade han sig långsamt
i riktning mot »Skyttahuset».
Ingen gjorde min af att förfölja honom.
Då Göingehöfdingen uppnått skyttens stuga, blåste
han i en silfverpipa. En ung snapphane infann sig genast.
»Sök upp hästarne i hagen. Så snart junker Rud
ankommit, begifva vi oss härifrån», befallde Sven Pålsson,
satte sig därefter vid det enkla furubordet och försjönk
i tankar, stödjande hufvudet mot händerna.
Så hade han suttit i flera timmar, då junker Rud
inträdde, svettig och dammig.
»Jag medför goda nyheter från Kristanstad,
Göingehöfding», sade han. »General Maeerheim ber hälsa dig
att han vill gifva oss fyra goda kanoner, om vi själfva
afhämta dem. Sämre låta nyheterna från Malmö.
Konung Christian har efter en misslyckad stormning den
26 dennes upphäft belägringen och dragit med hela
armén åt Landskrona.»
Sven Pålsson blef bestört, då han hörde den senare
nyheten.
»Motgång öfver allt!» mumlade han i det han med
bekymrad uppsyn vandrade fram och tillbaka i den trånga
stugan.
Slutligen meddelade han junker Rud hvad som händt
och sin bestämda afsikt att ännu samma afton begifva
sig bort från Wanås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
