Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 20. En jämrens och fasans natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gångdörr tätt invid studerkammarens fönster. Gården,
hvars port vette åt bygatan, stod således i förbindelse
äfven med kyrkogården medels nyssnämnda dörr, som var
öfverbyggd med ett hvalf.
Maglow skref ifrigt, under det han då och då sög
ett bloss ur en kort kritpipa. Plötsligt spratt han till vid
en tung duns där ute på gården alldeles utanför hans
fönster. Det lät som om någon hoppat ned från kyrkogårdsmuren.
Maglow kastade pennan och grep sin spanskrörskäpp,
hvars dolda värjklinga han till hälften utdrog. Nu
hörde han någon öppna förstugudörren, som ännu ej
blifvit stängd, och man famlade efter låset till
studerkammaren.
»Hvem är där ute?» ropade Maglow i det han grep
ett fast tag om värjan.
»Det får du veta då jag kommit in», svarade en röst,
som Maglow icke hört på många år, men som han allt
för väl kände.
I nästa ögonblick stod Severin i rummet.
Severin nickade åt brodern och slog sig ned å
hvilbänken lika ogeneradt som om han endast varit borta på
en halftimmes promenad.
Maglow sjönk ned i sin skrifstol, lutade ansiktet i
händerna och suckade:
»Så kunde det då icke undvikas längre, detta möte!»
Efter en stund rätade han upp sig, såg brodern barskt
i ögonen och sade:
»Kommer du för att plundra, så är det för sent, ty
dina vänner och kamrater ha redan gjort undan den saken
så grundligt, att ingenting återstår för dig.»
»Gläder mig, broder Anders, ty för gammal släktskaps
skull skulle det varit mig motbjudande att länsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
