- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
209

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 20. En jämrens och fasans natt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dig på en hop jordiska håfvor, som dock endast nedtynga
en andans man.»

»Men det var dig icke motbjudande att lätta Qviinge
kyrka på 400 silfverdalrar samma natt som du bestal mig
på min styfdotter och min heder!»

»Hvad menar du?»

»Pängarne som du tog där i muren, sista gången vi
skildes åt; skrinet som fanns sönderbrutet i trädgården
om morgonen, då ni rymt om natten.»

»Yrar du? Vi som måste ligga gömda hos Pus-Else
i sex veckor, endast och allenast därför att vi totalt
saknade pängar. Hade jag haft 400 dalrar då, så skulle
mycket varit annorlunda än hvad nu är. Då hade jag icke
behöft taga värfning som simpel soldat för att betala
skepparen som förde oss öfver till Lübeck. Det var just
vår förbannelse att ingen af oss hade pängar.»

»Men pängarne stulos den natten, du låg här i rummet,
du visste hvar nyckeln hvar gömd och du visste äfven
att skrinet med kyrkans pängar stod i murskåpet.»

Severin hade rest sig upp, det lättsinniga draget i
hans ansikte hade vikit för bestörtning och vrede.

»Nej, Anders», sade han, »på den tiden stal jag
icke.»

»Men hvem skulle då ha stulit pängarne, ty inför
den lefvande Guden är det sant hvad jag nu berättat.»

»Pus-Else — hon var ensam här i rummet i mer än
en timme, medan jag öfvertalade Lisbeth. Men», tillade
han, »vid djäfvulens liktornar, jag skall ställa henne till
ansvar för den stölden! Hon hade således bra betaldt
för det hon underhöll oss i sex veckor och slutligen
lånade oss — tio lumpna daler.»

»Så var du då oskyldig i det. Gifve Gud att du
kunde rentvå dig äfven i andra stycken.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free