Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Maren, som under detta samtal jämte sina
systerdöttrar gått fram till Hård, bad nu, äfven hon, att han
skulle uppgifva borgen.
»Jag kan icke», slöt hon, »se mina underhafvande
slaktats för mina ögon.»
Men han skakade på hufvudet och sade:
»Käraste fru moder, gör mig icke genom edra
böner pliktens väg tyngre än den redan är.»
»Hjelp mig, Lena», utropade hon, »att öfvertala din
fästman!»
»Nej», svarade fröken Lena Sofia, hellre vill jag dö
midt bland dessa kvinnor och barn än att han skulle
svika sin tro mot konung och land.»
»Tack för de orden, Lena!» sade löjtnant Hård, i det
han ömt tryckte hennes hand, och kommenderade
därefter: »Hvarje man på sin post!»
Han aflägsnade sig, och snapphanarne, som insågo
att intet vore att vinna på underhandlingens väg, drefvo
den gråtande och jämrande hopen tillbaka.
En stund senare fick man på Wanås’ borg se en
underlig syn, som kanske aldrig under något kändt krig
upprepats. Kvinnor och barn kommo under skrik och
jämmer släpande med stora risbundtar, under det
männen, med sin kyrkoherde i spetsen, buro fram grofva
stockar, hvilka kastades i grafvarna och sammanfördes så
att de utgjorde ett flytande underlag för riset. Men
under detta arbete lossades från borgen icke ett skott på
arbetsfolket.
»Låt dem fylla grafvarna», sade löjtnant Hård till
sina män; »bakom palissaderna skola vi möta dem man
mot man. Där kunna de ej krypa bakom kvinnoryggar,
och deras skändliga dåd skall gifva oss dubbel kraft att
slå ned de hundarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
