- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
222

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett budskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de kommo tillbaka, förande de arma, gråtande och
veklagande kvinnorna framför sig, som hade det varit
kreatursdrifter. Men vid befälhafvarnes hemkomst måste det bli
ny öfverläggning, ty medan de voro borta hade ’Lille
Mats’ aftågat med alla sina Villbattingar och Blekingar,
vid pass sexhundra man, och det var icke en ringa
förlust.»

»Bravo!» utropade löjtnant Hård och Lars Ryding
på en gång.

»Ja, det må man väl ropa bravo till», återtog
gästgifvaren, »ty därmed strök nära på halfva
belägringsarmén — och hela den ena fältvakten. Så nu måste de
andra fältvakterna betydligt minskas. Också var det en
stund fråga om att uppge alltsammans. Men så började
Severin att tala om det rika byte, som vore att hämta
i slottet, samt att en person ville betala en mycket stor
summa för en flicka, som funnes där, och så flammade
deras roflystnad upp, och det beslöts att borgen skulle tagas
med storm och genom samtidigt anfall på alla punkter.»

»Hvad var det för en flicka och hvem var det, som
ville betala en stor summa för henne?» frågade löjtnant
Hård.

»Det vet jag tyvärr inte, ty där nämndes inga namn»,
svarade gästgifvaren.

Därefter fortsatte han:

»Knappt var detta beslutadt förr än där ånyo utbröt
ett stort gräl. Severin sade sig ha gått in på Pus-Elses
plan endast under den förutsättningen, att borgens
befälhafvare därigenom skulle skrämmas att frivilligt
uppgifva den samma. Och ej heller hade han något emot
att kvinnorna tvingades att slå broar öfver grafvarna.
Men han ville icke på något villkor att de skulle
användas vid anfallet. Det skulle vara en alltför stor skam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free