- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
223

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett budskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för snapphanarne, menade han, och i så fall ville hvarken
han eller hans folk deltaga däri. Häremot opponerade
sig hans egen underbefälhafvare, den vilde och
blodtörstige Siktemölle-Nisse, men Severin gaf honom en
sinkadus så att han damp som en mjölsäck. Nu blef grälet
förskräckligt, och jag trodde en stund att de skulle komma
i lufven på hvarandra allihopa, men Severin stod bra på
sig. Troligtvis berodde detta mycket på att Pus-Else,
som annars har stor makt öfver denne egendomlige man,
icke var närvarande. Göingehöfdingen — Gud signe
honom för det! — hade nämligen torfvat till henne, innan
han gick, så att hennes munläder gått sönder, och nu
låg hon med kryddpåsar på kinden. Men hvad slutet blef
på detta gräl, vet jag icke, ty jag måste pallra mig ned
från min åhörareplats. Jag insåg nämligen att
Hummerhjelm redan samma natt måste ha besked om hvad som
tilldragit sig. Lyckligtvis hade jag Mårten i närheten; så
heter nämligen en 13-års pojke, som jag vanligen har
med mig, då jag är ute på spaning, och som gör mig
ovärderliga tjänster, synnerligast som han är så liten till
växten, att han af ingen misstänkes, men kan glida
igenom hvar som helst. Nå väl! Jag fick fast i Mårten
och sände honom till Sinclairsholm, och så vida ingen
olycka träffat pojken, så vågar jag hålla vad om att
Hummerhjelm med sina dragoner är här så fort det i
afton blifvit så mörkt att han kan smyga sig förbi
fältvakten.

Löjtnant Hård uttryckte sin lifliga tacksamhet för
de värdefulla budskap gästgifvaren medfört och de
tjänster han i öfrigt gjort borgens försvarare.

»Ingenting att tacka för, herr löjtnant, rakt
ingenting att tala om», svarade denne. »Men om ni inte illa
upptager det, så skulle jag vilja ge er ett råd — i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free