- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
229

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 22. »Snapphanebyken» på Wanås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Trampande kamraternas lik under sina fötter, störtade
snapphanarne åter in i porten och fyllde den med en tät
lefvande massa ofvanpå den döda.

Men då rasslade fällgallret ned och sjudhett vatten
strömmade öfver angriparne från den murade ränna, som
fanns öfver porten, och samtidigt utspydde alla
skottgluggar eld och bly öfver den hårdt packade hopen af
snapphanar, som af det grofva gallret hindrades att komma
fram och af de påträngande kamraterna att komma
tillbaka.

Det blef ett fruktansvärdt blodbad, och till och med
för de härdade knektarne blef det pinsamt att höra de
med dödsrosslingar blandade jämmerropen från denna
instängda och åt döden invigda massa.

Ändtligen insågo de bakifrån anstormande
snapphanarne, att det var omöjligt att komma fram, och drogo
sig tillbaka bakom palissaden.

Men ytterst få af kamraterna i porthvalfvet förmådde
begagna den utsikt till räddning, som därigenom öppnade
sig, ty de flesta voro redan döda eller vältrade sig i
namnlösa dödskval, skållade af det heta vattnet.

Under namnet »snapphanebyken på Wanås» fortlefde
denna hemska tilldragelse länge i folktraditionen, och än
i dag torde icke minnet af densamma helt och hållet ha
förbleknat där i trakten.

Manfallet å snapphanarnes sida var oerhördt och
deras djärfva mod nedslaget.

Severin, som ännu icke hunnit hämta sig efter sin
luftfärd, hade förlorat mer än halfva sitt band i
porthvalfvet, och utan tvifvel skulle han äfven själf ha legat
där som lik, om icke missödet vid minans antändande
hindrat honom att deltaga i anfallet. Det var nämligen
alltid hans vana att vid dylika tillfällen gå i spetsen för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free