- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
232

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 22. »Snapphanebyken» på Wanås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Detta rop framkallade en panik, som väl visade huru
modet nu fallit inom snapphanehoparne,

Per Stensson var den förste som flydde och med
honom större delen af hans band, och det utan att lossa
ett enda skott mot sina förföljare. Orkenedsborna höllo
något bättre stånd och förskansade sig bak en
gärdesgård vid Grytsvägen, ungefär där »Norre vång» nu
börjar. Men det dröjde ej länge, förrän de uppgåfvo äfven
denna ställning och genom skogarne, där ryttarne hade
svårt att i mörkret förfölja dem, drogo sig mot Gryt.

Den ende, som gjorde verksamt motstånd, var Severin.
Med återstoden af sitt band samt en mindre del af Per
Stenssons, som blifvit afskuren från de flyende
kamraterna, drog han sig tillbaka till den backe, som i våra
dagar kallas Iskällarebacken. Där hade snapphanarne haft
sitt hufvudläger och i anledning däraf uppkastat några
jordvallar som skydd mot en öfverrumpling. Här fattade
Severin stånd med sin ringa hop, föga öfver 100 man,
och han försvarade sig med sådan envishet och en så
glänsande tapperhet, att det ena anfallet af dragonerna
afslogs efter det andra. Och när, sedan ställningen
blifvit alldeles kringränd, hans folk började ge sig fångna
hoptals, lyckades han efter en ytterst våldsam strid, som
kostade många af svenskarne lifvet, slå sig ut med
omkring 20 man och kasta sig in i skogen, där förföljelse
var omöjlig.

Tjugu man! Det var allt hvad som återstod af det
Severinska snapphanebandet, 20 man och en kvinna, ty
Pus-Else hade kort innan backen omringades smugit sig
till skogs och försvunnit. Hennes afsikt var att söka
förmå den vid Spånga liggande fältvakten att falla
dragonerna i ryggen och — ja, hvem kunde så noga veta
det? — om flertalet af borgens besättning deltog i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free