- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
233

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 22. »Snapphanebyken» på Wanås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förföljelsen eller vore i strid ute i skogen, så skulle hon
kanske med öfverraskning rent af kunna taga borgen.
I hennes förslagna hjärna hade under vägen redan
format sig en plan. Utan tvifvel hade en del svenska
krigare fallit, man skulle kunna taga uniformerna från liken
och låta några snapphanar, iklädda dessa, begära inträde
i borgen. Och väl inkomna skulle de lätt kunna
öfvermanna vakten. Och sedan blefve det hon, som öfvertoge
kommandot i borgen.

Men dessa högt flygande planer blefvo grusade, så
fort hon anlände till Spånga. Fältvakten där tillhörde
Per Stenssons band, och snapphanarne hade redan af
flyende kamrater, som varit snabbare i benen än
Pus-Else, blifvit underrättade om befälhafvarens flykt. Och
det stod icke i Pus-Elses makt att öfvertala dem att
afstå från det vid hennes ankomst radan fattade beslutet
att begifva sig af efter hufvudtruppen.

Snart stod Pus-Else ensam på Spånga bro, ensam
och vanmäktig, men skummande af ilska, hvilken
ingalunda förbättrades af smärtorna i kinden, som ännu brände
af Göingehöfdingens slag.

Här på bron öfver den brusande forsen svor hon
en dyr ed att hämnas på Göingehöfdingen och att icke
hvila, så länge han ännu lefde och andades. Han skulle
falla för hennes hämd, det måtte för öfrigt gå hur som
helst med allt annat.

Och så denne Severin! Hade han icke vågat både
trotsa och hota henne? Det var efter besöket hos
brodern i Qviinge prästgård. Ormen, som hon närt vid sin
egen barm, hade vändt sig mot henne och hväste! Med
Severin ville hon dock försona sig, ty hon behöfde hans
hjälp emot Göingehöfdingen, men sedan skulle nog hans
tur komma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free