- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
235

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 22. »Snapphanebyken» på Wanås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu blef det en kamp för lifvet för de redan starkt
decimerade snapphanarne, som blifvit kringrända på
kyrkogården. De stredo med stor tapperhet, men slutligen
måste de vilda Örkenedsborna, »bastbeningarne», som de
kallades, gifva sig. Mickel i Bosakulla, som samlat de
vildaste slagskämparne omkring sig, gjorde ett försök
att liksom Severin slå sig ut och uppnå den skyddande
skogen, men det misslyckades, och flertalet af de
öfverlefvande snapphanarne, däribland äfven befälhafvaren, blefvo
efter en ursinnig kamp tillfångatagna.

Det var redan full dager då denna afgörande seger,
som kostat mycket folk, särskildt af bondehären, blef
vunnen och striden härmed afslutad. Med fångarne
sammanbunda i långa rader begaf sig hela styrkan till Wanås,
där den inträffade vid femtiden på morgonen den 2 Juli.

Härmed var det så väl planlagda anfallet mot Wanås
afslaget och hade bytt sig i ett förkrossande nederlag för
snapphanarne. Belägringshären var skingrad, och icke
mindre än tvenne af snapphanebanden, Severins och
»bastbeningarne», fullständigt upprifna.

Men hvad som betydde än mera var det, att Sven
Pålssons storslagna och för svenskarne ytterst farliga plan
att förena hela snapphanerörelsen under ett befäl
ohjälpligt gått till grunden. Ty någon sammanslutning var ej
vidare att tänka på efter den vid Wanås inträdda
splittringen och det nederlag, som följt den i spåren.
Pus-Else hade i själfva verket gjort sig väl förtjänt om den
svenska kronan, då hon inkastade splitets brandfackla i
snapphaneledningen, ty hade Sven Pålssons plan segrat —
och den kunde ha gjort det, om ej oenigheten inom
snapphaneledningen hindrat det —, så skulle detta farliga
guerillakrig ha blifvit för svenskarne långt svårare att kufva
än det blef.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free