- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
239

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 23. »Stöfvaren» och hans valp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det är väl, min hederlige gästgifvare», sade han,
»ingen i Sveriges rike som bättre än ni känner till
snapphanarne eller med dem upplefvat så många äfventyr. Helt
säkert skulle ni bereda detta högt värderade bordsällskap
och icke minst damerna ett stort nöje, om ni ville
berätta något af hvad ni upplefvat under detta fördömda
buskkrig, hvarunder ni gjort de svenska vapnen så många
och ovärderliga tjänster. Bara ett litet äfventyr — en enda
episod ur ert farliga fälttåg!»

»På herr riksrådets begäran och om detta högt
aktade sällskap så önskar, skall jag tala om, hur jag fick
min förnämste medhjälpare, pojken Mårten, som de börjat
kalla ’valpen’ efter som jag nämnes ’stöfvaren’, svarade
gästgifvaren.»

»Berätta, berätta!» ljöd det i korus.

»Det var», började gästgifvaren, »på hösten i fjor,
då ett band snapphanar drog genom Ousby socken.
Anföraren var just hemma i trakten, och han kom nu ihåg,
att han hade gammalt groll att hämnas på en bonde,
som bodde på ett afsides hemman i socknen. Och så
beslöt han att draga dit för att riktigt ’märka’ sin
vederdeloman. Nå ja. Ett stycke från gården träffade de
bonden och hans hustru, som arbetade på en åker, och
slogo ihjäl båda två. Så blefvo de sinnade på att draga
upp till gården och se efter om där fanns något att
plundra. Det var anföraren och fem man, och snart voro
de framme.

»Emellertid var bondens ende son, Mårten, endast 13
år gammal, men ovanligt kvick och modig för sin ålder
samt äfven ganska stark, fast helt liten till växten,
ensam hemma. Då han såg snapphanarne komma, tog han
faderns bössa och ammunition och kröp därpå in mellan
bakungnen och taket, där mellanrummet var så trångt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free