- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
242

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 23. »Stöfvaren» och hans valp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sockenbo kändes vid de varor, snapphanarne dragit till
gården och glömt att föra med sig, ansågs det att de
borde tillfalla Mårten. Sedan tog jag pojken med mig,
ty han stod ju ensam i världen, och båda hade vi hatet
till snapphanarne gemensamt. Och många tjänster har
han se’n dess gjort mig och svenskarne, och hade jag
inte haft honom, det säger jag utan att blygas, så skulle
jag inte kunnat uträtta hälften mot hvad jag gjort, ty
aldrig har jag funnit någon bättre passa till spanare än
denne pojke, som ännu inte fyllt 14 år, men som redan
uträttat mera än hvad de flesta hinna med i hela sin
lifstid.»

Härmed slutade gästgifvaren sin enkla berättelse,
som än i dag torde höras i mången stuga i Östra Göinge
härad, där just denna episod är en af de händelser från
snapphanekriget, som traditionen bäst bevarat.

»Det skulle vara roligt att se den där pojken», sade
riksrådet.

Gästgifvaren gick fram till fönstret och lät höra en
egendomlig, mycket skarp och genomträngande hvissling.

Knappt hade denna signal förklingat, förrän dörren
öppnades nästan ljudlöst, och in gled en pojke, som med
största lugn lät sig granskas af bordsällskapets nyfikna
blickar. Det var »valpen».

Mårten var onekligen, äfven för sin ålder, ovanligt
liten till växten, men den lilla kroppen var icke dess
mindre proportionerlig, kraftig och muskulös. Man såg
på den lille gynnarn, att han var ovanligt vig och stark,
och på de vakna, lifliga ögonen tillika, att han var slug
och påpasslig. För öfrigt hade han ett ganska vackert
ansikte och såg icke alls blyg ut.

»Min gosse», sade riksrådet, »gästgifvaren har
berättat din historia, och vi hafva alla med deltagande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free