- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
250

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 24. »Handen är blodig!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Så gif mig då din hand, att jag må trycka den till
afsked.»

Sven Pålsson räckte den gamla sin hand. Men
plötsligt var det som om hon hade sett en fasans syn. De
förut så skumma och uttryckslösa ögonen glänste till
som af ångest, hon reste sig till hälften i sängen, de
skrynkliga dragen förvredos som i namnlös förskräckelse,
och med en gäll, skärande stämma, som märkvärdigt
kontrasterade mot de förut knappt hörbara hviskningarna,
ropade hon:

»Handen är blodig — handen är blodig!»

Sven Pålsson ryckte häftigt till sig den kraftfulla,
solbrända handen, och man såg på honom, att han kände
sig djupt gripen af den gamlas vision.

»Mor yrar», sade Gertrud mildt, i det hon klappade
broderns axel; »om en stund skall hon troligen åter vara redig.»

Men Sven Pålsson skakade på hufvudet.

»Handen är blodig — handen är blodig!» skrek åter
den gamla.

Junker Rud hade blifvit likblek af förskräckelse.

»Ja väl, mor», sade slutligen Sven Pålsson, »handen
är blodig, men det blod, som låder vid den, är
fiendeblod, flutet i ärlig strid. Allt se’n jag var yngling har
ni själf, moder, lärt mig hata svensken, och då jag
första gången drog bort från fädernehemmet, lät ni mig
svära en dyr ed att troget tjäna Danmark och att städse
förfölja svenskarne. Den eden har jag hållit, och det är
därför min hand är blodig.»

»Ja, ja, ja», ropade den gamla »du är min Gertruds,
min kära fröken Gertruds hämnare, jag har själf korat
dig därtill, och det är jag som doppat din hand i blod.»

Det var som om den gamla hade fått nya
krafter. Hon hade rest sig i sittande ställning, och de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free